Hästböckernas tjusning

I sydsvenskans kulturdel, på ungdomssidan, fanns idag en artikel om hästböcker (för länkar, se nederst i inlägget). Hästbokens teman, hästbokens styrkor, och varför det är så populärt med hästböcker. Och själv har jag då och då funderat över detta. När jag bläddrar igenom min gamla Läsdagbok finner jag några hästböcker här och där som jag läste när jag var i 10-12-årsåldern. Ofta var det gamla böcker som jag tror att min mamma hade haft eller liknande. Följande böcker finner jag vid en snabb bläddring samt det omdöme jag gav dem då:

• Den vita hästen - Karin Lorentzen,
• Galen i hästar - Ylva Eriksson "Kul för dom som gillar hästar "
• AB Ponnyexpressen - Liv Jofjell "Ganska bra"
• Susans Ponnysommar - JM Berrisford
• Annika-serien, gamla B Wahlströms-böcker - Anna-Lisa Almqvist
• Över alla hinder Pia - Christina Söderling-Brydolf, gamla B Wahlströms-böcker.

I sydsvenskans artikel så urskiljs vissa typiska upplägg för hästböckerna: Att det ska finnas ett tydligt mål, vilket kan vara att få börja rida, att få bli skötare, att få en egen häst eller att våga tävla. Sen ska där även finnas ett hinder: den egna rädslan eller ekonomiska förutsättningar. Och så ska även den långa kampen finnas med är huvudpersonen kämpar för att nå sitt mål. Ofta innehåller böckerna även ett lyckligt slut. Dessa ingredienser känner jag så tydligt igen ifrån mitt eget läsande. Att just möta tjejer som kämpade för att nå ett mål och som lyckades var spännande, speciellt då jag egentligen inte alls var vidare intresserad av att börja rida, inte mer än som en dagdröm.

I artiklarna påpekas också att det viktigaste i de flesta hästböcker ofta är själva relationerna, antingen mellan människa och häst, mellan kompisar eller kanske till och med kärleksrelationer. Och relationerna var nog vad som fängslade mig.

Nu läste jag ju inte jättemycket hästböcker men däremot läste jag hästtidningar. Jag tror jag läste Penny eller Min häst och tidningarna i sig var inte jätteviktiga. Speciellt inslagen av "faktaartiklar" eller liknande struntade jag i. Nej, det jag intresserade mig för var serien Wendy och en ung tjej som bodde på en hästgård. Den berörde intriger på gården, tävlingar med hästarna, kompisrelationer, kärlek, skolan, naturen, själva ridningen och mycket mer. Jag älskade den serien! Var tvungen att kolla upp det och såg att det nu finns en hel tidning som heter Wendy!

Så nog förstår jag tjusningen med hästböcker. Man bör även komma ihåg att hästböcker inte ska förminskas, de handlar inte bara om hästar och det är inte bara flickor som rider som läser dem. Ofta är hästmiljön bara en miljö, vilken som. Precis som skolmiljön är oerhört vanligt förekommande i ungdomsböcker, eller nåt annat, dagboksformatet till exempel.

Länkar till Sydsvenskans artikel:
Lättläst om hästar, "I hästböckerna får flickorna ta plats", Fler utmanande hästböcker behövs